Rabarber
Fina gröna stjälkar spirar ur jorden som om de kom från en annan planet. Den första rabarbern är så vacker, god och exotisk att det nästan känns så. Krävande syrlig men god till både sött och salt.
Från Kina
Som så mycket annat här i världen kommer rabarbern ursprungligen från Kina. Till en början odlades rabarbern för medicinska syften och man åt faktiskt bara bladen och slängde de sura stjälkarna. Det var först när sockret slog igenom och blev billigt på 1700-talet som hela rabarbern tillagades och åts.
Förvara för vintern
Trädgården full? Skär eller hacka rabarbern i mindre bitar och lägg i frysen så kan du använda den direkt i matlagningen. Några bitar får gärna slinka ned i kycklinggrytan eller varstans du känner att du behöver lite syra. Du behöver inte tina den innan. Har du dessutom lite smuldeg på lut i frusen så slänger du ihop en efterrätt snabbare än kaffet blir klart. Glöm bara inte att sockra mer än du tror, rabarbern är en riktig suring.
Oxalsyra
Oxalsyra finns det gott om i rabarber även om det numera finns flera sorter med lägre halt. Syran reagerar med kroppens kalcium och bildar kalciumoxalat som kan leda till kalciumbrist och njursten. Koka heller inte rabarber i aluminiumkärl då oxalsyran fäller ut metallen som är giftig.
Smakvänner
Rabarber passar bra med milda, gräddiga och blommiga smaker som vanilj, grädde, kanel, mandel och fläder. Rabarber är väldigt gott ihop med jordgubbar som dessutom gärna lånar ut lite fin röd färg vid anrättning. De lite bitigare kryddorna kardemumma och ingefära är också goda att kombinera med primörstjälkarna och den som vågar piffa med chili gör det med framgång.
Vägar till framgång
Rabarber går att ätas rå men är bäst tillagad på grund av nämnda oxalsyra. Koka den gärna till en chutney med socker, vitlök, chili och ingefära. Eller koka en kräm - med en kanelstång och hiskliga mängder socker - som du sedan njuter med gräddmjölk och krossade skorpor. Saft, kompott, chutney, paj eller kaka, vägarna till rabarberlycka är många.
2010.05.24